Gå till förstasidan

Köld och hetta i Ramallah, del2

Den här artikeln är fortsättningen på Lars Egge's artikel om Ramallah som beskriver händelser i hans liv under det halvår han jobbade som pianolärare i Ramallah på Västbanken.

Publicerad 2010-06-07
Text & Foto: Lars Egge

Det här är verkligen inte första turen med Maher till Birzeit. Den ägde rum i januari, bara några veckor efter att jag kommit till Ramallah. Geoffroy och en annan av mina kollegor, Emma, såg till rädda mig från min koldioxidmättade hemmamiljö. Det var mitt första riktiga möte med Maher. I linje med den vana jag etablerat sedan jag anlänt det heliga landet frös jag som en hund i den minimala lokalen vi åkte till. Tom sånär som på två bord och några stolar och upplyst endast av det obligatoriska centralt placerade lysröret var den ungefär lika hemtrevlig som en garderob. Dessutom var den vidöppen ut mot gatan där grillen bolmade i den fuktigt blåsiga vinterkvällen. Men maten var underbar. Halv två på natten stannade den knattrande bussen utanför min dörr och jag tumlade ut mycket mätt, en aning full och fullständigt stelfrusen. Någonstans innanför mina sammandragna blodkärl hade kvällen däremot gjort mig varm och trygg i insikten att det fanns en framtid även efter sista sidan av ”Barn av sin stad”. I handen hade jag en plastlåda med det kött vi inte lyckats sätta i oss. Efter att ha betalat för hela sällskapet såg Maher till att lådan hamnade i min ägo, han var obeveklig på den punkten. Nu i juni när jag betraktar landskapet genom den delvis öppna bilrutan är det svårt att föreställa sig vinterkylan. Inte för att det ser så annorlunda ut, det gör det inte, men för att det känns som en evighet sedan vår första utflykt. Framtiden har en tendens att överrumpla mig, jag hinner alltid upp den fortare än jag kunnat ana. Den tid som passerat dras däremot ut och förlängs. Roligast är att försöka återskapa den första bilden av allt jag lärt känna sedan jag kom hit. Alla dessa människor och miljöer har genomgått sådana förändringar i min uppfattning av dem att de är omöjliga att känna igen när jag gräver fram och restaurerar mina första intryck.

Ikväll är vi inte på väg till en öppen garderob. Ikväll ska vi till något mer svårdefinierbart. Det är en bar eller restaurang kombinerad med en simbassäng. På dagarna är det mest bara bassäng får man anta och restaurangverksamheten på kvällen tycks mest uppstå för de tillfällen personer som Maher ringer och ber att få komma. Naturligtvis känner han ägaren och naturligtvis kände deras föräldrar varandra. Tidigare låg här en fruktträdgård som levererade till butiken vid Manara. Maher berättar om en tid då hans far for runt över hela det gamla Palestina för att personligen kontrollera kvalitet och förhandla pris.

Vi anländer till vår destination efter en snirklande omväg genom ett flyktingläger från 1948. Här är gatorna så trånga, husen byggda så tätt intill varandra att jag instinktivt kurar ihop mig i framsätet. Dessa läger är några av Västbankens mest tragiska platser, befolkade av människor som en gång förlorade allt och fortfarande drömmer om att återvända till byar och samhällen som upphörde att existera för sextio år sedan.
Ramallah del 2 Geoffrey
Lägret är mycket illa upplyst och det räcker med en snabb blick i backspegeln för att uppleva kontrasten, ljusen från den närmaste bosättningen. Det är märkligt, men så nära intill varandra ligger dessa olika universum. Väl framme i Birzeit tas vi emot av en entusiastisk man som mer än gärna förevisar sin bassäng och sitt lilla utbud av viner. Maher och Geoff slår sig ner med varsin cigarett. Geoff röker Gauloises och Maher vad som helst, men gemensamt är att de röker mer eller mindre oavbrutet. Maher fortsätter också att prata oavbrutet.

"efter sex månader känner
jag mig
hemma här"

Geoff lyssnar med ett aldrig falnande intresse, det är hans specialitet. De utgör med andra ord en ganska bra kombination. Så kommer maten. Vi äter alltid ungefär samma sak. Det är grillat lamm eller kyckling med små sallader och andra traditionella tillbehör. Något som alltid finns på bordet är hommous och bröd, men tillsammans med dessa livsnödvändigheter hittar man nästan alltid också inlagd gurka, majrova och oliver. Oliverna är fantastiska, små och koncentrerade i smaken med en hel del beska kvar, inlagda i timjan och citron. Mahers monolog landar till slut i saknaden efter hans vuxna dotter, som i likhet med båda hans bröder bor i USA. Jag förvånas över hur många palestinier jag träffar som har nära band till USA, många är själva amerikanska medborgare. Den märkligaste incidenten på det temat ägde rum när jag och Emma promenerade iväg mot Ramallahs utkanter och fann oss stående bredvid en getfarm och framför två höga, elektrifierade taggtrådsstängsel med en patrullväg emellan som bestämt talade om för oss att vi inte kom längre åt det hållet. När vi vände och skulle lämna den lilla farmen bakom oss ropade någon från balkongen och undrade om vi gått vilse.
Ramallah del 2 Maher Geoffrey Restaurangägare
Det slutade med att vi blev inbjudna på te och fick följa med mormor ut till getterna där vi skulle förses med den varsitt paket av den ost hon annars tog med sig och sålde på marknaden inne i Ramallah. Bortsett från mormor och morfar som förmodligen levt hela sina liv på denna plats, var resterande familjemedlemmar amerikanska medborgare på besök. Barnbarnen talade, men kunde inte skriva arabiska.

"en bar eller restaurang
kombinerad med en simbassäng"

Den yngsta dottern hade blivit beviljad en palestinsk identitetshandling av Israel, men hennes äldre syster var sexton år när mamman ansökte om id-handlingarna och vid det laget är man tydligen inte palestinier längre om man är född utanför Västbanken. Det kan tyckas märkligt att vissa människors band med sitt hemland anses vara upplösta efter sexton år medan andras aldrig brustit, trots tvåtusen år i exil, men det är uppenbarligen enligt den principen Israel beviljar eller nekar medborgarskap (för palestinier handlar det förstås inte om medborgarskap, den palestinska id-handlingen ger inga medborgerliga rättigheter, bara rätten att bo på Västbanken.) En annan märklig konsekvens av denna strålande logik blev att den yngsta dottern tack vare att hon faktiskt ansågs vara hemmahörande på Västbanken automatiskt också begränsades i sin rörelsefrihet. Id-handlingen gjorde henne till en säkerhetsrisk. Hennes äldre syster var däremot fri att röra sig som hon ville, hon var ju där som amerikansk turist. Båda döttrarna lade på perfekt amerikansk engelska ut texten om hur de saknade McDonalds och om hur tråkigt Ramallah var i sin totala avsaknad av spektakulära köpcentrum. Vi fick sedan en utförlig vägbeskrivning till en restaurang en våning upp i en liten galleria, på gatan som leder från Manara till den gamla kristna stadskärnan i Ramallah. Där kunde man äta riktiga hamburgare precis som hemma i Oklahoma. Vi gick faktiskt dit några dagar senare, men Emma stod inte ut med allt fett så jag fick äta för båda och botade därmed all eventuell lust för hamburgare för en god tid framöver. Det var en udda upplevelse, hela restaurangen var mycket noga inredd för att andas så mycket amerikanskt 50-tal som möjligt. När jag satt där tänkte jag på alla de tillfällen jag hört och sett utrikeskorrespondenter beskriva USA-hatet i mellanöstern. I förenklingarnas värld finns det inte plats för motsägelser, det hinner man väl inte med på 30 sekunder.

Mahers dotter bor utanför New Orleans, han träffar henne förstås väldigt sällan. Senast var när hon gifte sig och Maher lämnade butiken i tre månader för att resa runt och arbeta i USA. Han har visat var hon gick i skolan och jag har sett henne på en bild tagen när hon hälsar på i Ramallah. Det är en underbar bild på Mahers kylskåp där hela familjen poserar tillsammans med Yassir Arafat. Maher försökte tydligen komma lämplig förströelse under besöket och en sak som ploppade upp i huvudet var att åka till Muqatan för att bli fotograferad tillsammans med presidenten. Tydligen avsatte Arafat tid åt detta och det var bara att dyka upp och ställa sig i kö. Maher ser ut att finna hela spektaklet för meningslöst för att kosta på det ett leende, medan den gamle och vid det laget parkinsonsjuke Arafat lägger händerna på barnens axlar i ett försök att ge ett landsfadermässigt intryck.
Ramallah del 2 Lars Egge Jerusalem
Han ser mest förvirrad ut och av barnens ansiktsuttryck att döma verkar de kommit till ungefär samma slutsats. Mahers dotter ser ut att längta hem till New Orleans.

Med sin nuvarande fru har Maher fyra barn födda med ett par års mellanrum, den vuxna dottern är från ett tidigare äktenskap. Till familjeåtagandena hör också att se efter föräldrarna, varav vilka mamman fortfarande är vid god hälsa, vilket tar sig uttryck främst i ständiga utbrott över fadern som blivit senil och förlorat greppet om verkligheten. Maher har köpt en lägenhet åt dem i samma hus där han själv bor så att han varje morgon ska kunna tvätta av och byta blöja på sin far innan han lastar bilen med frukt och ger sig av. Hemtjänst eller ålderdomshem finns inte i Ramallah om det var någon som trodde det.

Kvällen har för länge sedan övergått till natt och restaurangägaren betraktar oss med trötta ögon. Vi betalar, eller rättare sagt Maher betalar, ackompanjerad av mina och Geoffs vid det här laget rutinmässiga och halvhjärtade invändningar mot sakernas orubbliga ordning.
Den röda bussen rattas tryggt, men lite vingligare än på vägen ut tillbaka mot Ramallah igen. Maher ska i vanlig ordning upp klockan sex. Jag för min del ska snart lämna Västbanken, då mitt kontrakt med konservatoriet går ut. Det gör mig sorgsen, efter sex månader känner jag mig hemma här. Den första tidens hemlängtan är lika avlägsen som de tio plusgraderna och det stilla regnet jag ska uppleva när jag går mellan flygplanet och terminalbyggnaden på Landvetter.
Tipsa en vän | Tummen upp = 2 |

415

–besök senaste 30 dygn

Köld och hetta i Ramallah

–senaste numrets första artikel

Marbella - Ocean Club

–ett dagens tips


Sök på någonstans.se                                                                                                                       
Loading
Dagens tips - 2010-09-01                                                                                                                       

Hett i Brännland

Norrländska menyer som varierar efter säsongen, nygräddade våfflor och hembakat fika i en äkta Västerbottnisk miljö. Om du har vägarna förbi de norra delarna av Sverige så borde du besöka Brännlands Wärdshus som ligger 10 mil väster om Umeå. Det känns som att komma in i någons mysiga vardagsrum när man kommer in i Wärdshuset, men om det är fint väder så rekommenderar jag ändå att sitta utomhus och njuta av den milsvida utsikten över Norrlands skogar och sjöar. Det är kul när man känner att personalen brinner för att jobba i Brännland!

| Kommentarer (0) | Tipsa en vän | Tummen upp = 0 | Visa tidigare tips
Annons                                                                                                                       
Skicka in bidrag                                                                                                                       

Du kan bidra till någonstans.se

Skicka in din artikel, intervju, reportage, krönika, novell, resetips, foto eller seriestripp och få den publicerade på någonstans.se. Vare sig du är utbildad journalist eller knappt läs- och skrivkunnig. någonstans.se handlar om resor och det är läsarna själva som skriver det. Tillsammans skapar vi magasinet någonstans.se


Reklamfilm för någonstans.se                                                                                                                       

Kuriosa 2010-08-31                                                                                                                       

Förändringar

I sista sekund så ändrade jag lite på förstasidan. Vår kära omslagsbild som skulle likna en vanlig magasinframsida har jag tagit bort och så har jag flyttat upp sökfunktionen så att man enkelt ser den. Tänkte att vi kan ju testa lite.

Vad tycker du? Ska vi ha de på detta vis?

Johan Nilo
Läs mer kuriosa Läs mer kuriosa
2010-08-24

Denna artikel av Krister Blomberg handlar, som titeln avslöjar, om shopping i Kinas huvudstad Beijing. En utmärkt artikel för dig som vill få en inblick i Beijings enorma utbud av shopping, vart du ska åka och vad du bör tänka på. Krister är en hängiven Beijingare och driver även bloggen www.kristeribeijing.blogspot.com

2010-08-09                                                                                                                       

För ca 10 år sedan då jag gick i första ring i gymnasiet gjorde jag en resa jag aldrig skulle glömma, som skulle komma att påverka hela resten av mitt liv. Det var jag och tre andra tjejer från Göteborg som reste tillsammans med två lite mer erfarna mödrar till Gambia i Västafrika.

Annons                                                                                                                       
2010-08-02                                                                                                                       

Landskapet är bränt, som när det inte regnat ordentligt på några månader, och otroligt vackert. Vi befinner oss på södra Lombok, ni vet den där ön som ligger bredvid Bali. Snart kommer dock Lombok vara ett lika känt namn som sin kära granne.

2010-07-26                                                                                                                       

Stora järnkastanjetter, tresträngade lutor och trummor. Överallt spelas musik. Vi tränger oss fram bland människor och nya dofter innanför medinan. Husen är vita med dörrar i blått. Vi är i Essaouira på Marockos västkust och världsmusikfestivalen Gnaoua.

2010-07-05                                                                                                                       

Taxin irrar runt på små trånga gator för att hitta Calle California där vår lägenhet ligger. När vi slutligen stannar på nr 14 kunde läget inte ha varit bättre. Krypavstånd till Playa de Las Canteras, stranden som sträcker sig längs hela Las Palmas västra sida, är verkligen inget fel.

2010-06-28                                                                                                                       

Den turkiska staden Kuşadasi är en vacker plats som får dig att må bra. Kuşadasi erbjuder en lång, mjuk sandstrand med shopping och massor av restauranger med fin havsutsikt.

2010-06-21                                                                                                                       

Alla har vi sett Gevalias långkörarreklam. Massor med olika oväntade besök som alla slutar på samma trevliga sätt. Men är verkligheten riktigt så fin? Jag kommer ihåg ett oväntat besök som inte slutade på detta sätt. Det slutade i efterhand väldigt komiskt men just då var jag för trött och förvirrad för att se det.

Annons                                                                                                                       
2010-06-14                                                                                                                       

Detta bildspel är från Indonesien och framförallt Bali. Bilderna är tagna under de två månader vi spenderade där sommaren 2009.

2010-06-07                                                                                                                       

Den här artikeln är fortsättningen på Lars Egge's artikel om Ramallah som beskriver händelser i hans liv under det halvår han jobbade som pianolärare i Ramallah på Västbanken.

2010-05-31                                                                                                                       

Berlin. Det ligger i Tyskland. Tyskland, ni vet det där stora landet söderut där alla är så trevliga, tystlåtna och håller sig på sin kant. Eller? Ja det finns många fördomar mot Tyskland och faktum är att jag personligen tar många av dessa fördomar för sanning. Många av mina möten med tyskar har även bekräftat detta. Absolut inte alla och flera av de som lever upp till fördomarna skulle jag kalla vänner men likväl. Trots detta så hade jag även innan denna resa enbart hört goda saker om Berlin och staden levde verkligen upp till sitt rykte som skönt ställe.

2010-05-29                                                                                                                       

I sex månader jobbade Lars Egge som pianolärare i Ramallah på Västbanken. Han fick där på nära håll lära känna människorna, kulturen och landet. I två artiklar kommer Lasse beskriva delar av sina upplevelser och tankar kring sitt liv i Ramallah. Detta är första artikeln, uppföljningen kommer du kunna läsa senare i detta nummer.

2010-05-29                                                                                                                       

Järnoxidröd jord, gröna arkanträd och blommor i alla dess färger. Jag anländer till Agadir, ett Afrika light vid Atlantkusten. Med sin milslånga strand vid Atlasbergens fot är Agadir ett perfekt resmål för solsuktande nordbor.

Annons                                                                                                                       
2010-05-29                                                                                                                       

Försäsong i Sälen. Molnen ligger tätt, luftfuktigheten är så hög att det i princip regnar och temperaturen ligger precis över nollan. Inte de optimala förhållandena för att åka snowboard men jävlar vad roligt det är.

KURIOSA | OM någonstans.se | MEDARBETARE | PRENUMERERA | ARKIV | SKICKA IN BIDRAG | SENASTE NUMRET | DAGENS TIPS | BLOGGAR

någonstans.se™

Du kan välja på att prenumera på varje ny artikel eller på varje nytt nummer. Fyll bara i din e-postadress så skickar vi ett meddelande till dig så fort det kommit något nytt. Du kan när som helst avbryta din prenumeration.

  • Artikel Nummer

Du kan också få uppdateringar via RSS
Någonstans lever på att användarna bidrar med artiklar.
Skicka in din nu.

  • Maxstorlek för bifogade filer tillsammans är 10MB.

Genom att skicka in ditt bidrag godkänner du villkoren för någonstans.se.
Du kan också mejla direkt till bidrag@nagonstans.se

Tipsa en vän om den här artikeln.


Tipsa en vän om den här artikeln.