Detta hände för ett par år sedan när jag reste runt i Australien. Jag och två vänner bodde i en så kallad campervan det vill säga en minibuss inredd som en liten husbil. Jag och Anton delade på sängen som fanns bak i bussen och Martin sov i framsätet. I Australien är det olagligt att sova i bilar på parkeringsplatser, just för att det finns väldigt många som bor i bussar och bilar av olika slag och de vill få in alla dessa på campingar. Förmodligen för att slippa att massa läger med backpackers i bussar och bilar bor överallt och skräpar ner och har sig. Vi befann oss för tillfället i Cairns som ligger långt norrut på Australiens östkust. Vi hade sträckkört från Airlie beach, en resa på ca 10 tim och var när vi kom fram ganska trötta men samtidigt sugna på att ge oss ut på stan för att kolla utelivet som vi hört mycket bra om. Vad vi däremot inte var speciellt sugna på var att leta campingar, som för det mesta också brukar ligga en bit utanför centrum. När vi började närma oss de centrala delarna av Cairns så fick vi syn på en minibuss som var nästan identisk med vår stå parkerad läng med gatan. Av någon, säkert väldigt smart, anledning som jag idag inte kommer ihåg bestämde vi oss för att parkera bredvid denna buss och spendera natten där.
Efter att vi parkerat och gjort oss till rätta var det dags att ge sig ut på stan. På väg från bussen fick vi syn på ägarna till bussen vi parkerat bredvid. Det var ett par i ungefär samma ålder som oss, också backpackers som inte orkar fixa campingplats, tänkte vi och funderade inte mer på det. Utekvällen blev sedan lite av ett misslyckande. Det började bra, vi satt i en park och drack några öl innan vi gick till ett ställe vi läst om och som det skulle vara riktigt bra drag på. Väl där tog kvällen ett ganska abrupt slut då Martin blev nekad inträde då han hade flip flops på sig och inte vanliga skor. Trötta som vi var bestämde vi oss för att gå tillbaka till bussen och sova istället för att försöka kommer in på något annat ställe.
Väl tillbaka hände ingenting särskilt utan vi gick och lade oss och jag somnade ganska direkt. Jag vaknar med ett ryck av att någon sliter upp skjutdörren på sidan av bussen. Vet inte vad klockan är men det känns som jag har sovit ett par timmar så hon måste vara mitt i natten. Utanför står tjejen som bor med sin kille i bussen bredvid.
”Vad fan gör du”, får jag ur mig. Sedan följer en ganska lång diskussion där hon å sin sida hävdar att det är hennes buss och att hon minsann får göra vad hon vill i sin buss och jag helt nyvaken som inte fattar vad hon håller på med samtidigt som jag försöker få henne att gå därifrån. Hon är riktigt påverkad av något som jag misstänker inte är alkohol för det går knappt att prata med henne och hela situationen är sjukt bisarr.
Medan jag diskuterar med henne försöker jag förgäves få liv i mina två kamrater som ligger och sover där inne i bussen och som inte märker ett dugg. Efter ett tag tar hon av sig kjol och trosor i ett svep och börjar krypa in i bussen. Jag protesterar högljutt och lutar mig fram för att trycka ut henne från bussen igen då hyssjar hon mot mig samtidigt som hon lutar sig fram och försöker kyssa mig. Detta lyckas jag förhindra samtidigt som jag håller bort henne från att krypa in helt i bussen. Hon sätter sig på kanten till sängen med benen ut genom dörren och diskussionen fortsätter. Då får jag liv i Anton och Martin som sakta men säkert fattar vad det är som händer och tillsammans så får vi henne att inse att detta inte är hennes buss och att vi inte vill ha henne här. Vi trycker ut henne från bussen, hon tittar surt på oss och sen plockar hon upp sin kjol och sina trosor går därifrån.
När vi vaknade morgonen efter så var bussen bredvid oss borta.

Norrländska menyer som varierar efter säsongen, nygräddade våfflor och hembakat fika i en äkta Västerbottnisk miljö. Om du har vägarna förbi de norra delarna av Sverige så borde du besöka Brännlands Wärdshus som ligger 10 mil väster om Umeå. Det känns som att komma in i någons mysiga vardagsrum när man kommer in i Wärdshuset, men om det är fint väder så rekommenderar jag ändå att sitta utomhus och njuta av den milsvida utsikten över Norrlands skogar och sjöar. Det är kul när man känner att personalen brinner för att jobba i Brännland!
Skicka in din artikel, intervju, reportage, krönika, novell, resetips, foto eller seriestripp och få den publicerade på någonstans.se. Vare sig du är utbildad journalist eller knappt läs- och skrivkunnig. någonstans.se handlar om resor och det är läsarna själva som skriver det. Tillsammans skapar vi magasinet någonstans.se
I sista sekund så ändrade jag lite på förstasidan. Vår kära omslagsbild som skulle likna en vanlig magasinframsida har jag tagit bort och så har jag flyttat upp sökfunktionen så att man enkelt ser den. Tänkte att vi kan ju testa lite.
Vad tycker du? Ska vi ha de på detta vis?
Denna artikel av Krister Blomberg handlar, som titeln avslöjar, om shopping i Kinas huvudstad Beijing. En utmärkt artikel för dig som vill få en inblick i Beijings enorma utbud av shopping, vart du ska åka och vad du bör tänka på. Krister är en hängiven Beijingare och driver även bloggen www.kristeribeijing.blogspot.com

Alla har vi sett Gevalias långkörarreklam. Massor med olika oväntade besök som alla slutar på samma trevliga sätt. Men är verkligheten riktigt så fin? Jag kommer ihåg ett oväntat besök som inte slutade på detta sätt. Det slutade i efterhand väldigt komiskt men just då var jag för trött och förvirrad för att se det.

Berlin. Det ligger i Tyskland. Tyskland, ni vet det där stora landet söderut där alla är så trevliga, tystlåtna och håller sig på sin kant. Eller? Ja det finns många fördomar mot Tyskland och faktum är att jag personligen tar många av dessa fördomar för sanning. Många av mina möten med tyskar har även bekräftat detta. Absolut inte alla och flera av de som lever upp till fördomarna skulle jag kalla vänner men likväl. Trots detta så hade jag även innan denna resa enbart hört goda saker om Berlin och staden levde verkligen upp till sitt rykte som skönt ställe.

I sex månader jobbade Lars Egge som pianolärare i Ramallah på Västbanken. Han fick där på nära håll lära känna människorna, kulturen och landet. I två artiklar kommer Lasse beskriva delar av sina upplevelser och tankar kring sitt liv i Ramallah. Detta är första artikeln, uppföljningen kommer du kunna läsa senare i detta nummer.
KURIOSA | OM någonstans.se | MEDARBETARE | PRENUMERERA | ARKIV | SKICKA IN BIDRAG | SENASTE NUMRET | DAGENS TIPS | BLOGGAR
någonstans.se™
Genom att skicka in ditt bidrag godkänner du villkoren för någonstans.se.
Du kan också mejla direkt till bidrag@nagonstans.se