karros blogg

För ett litet tag sedan tyckte vi att det var på tiden med en liten roadtripp så vi tog vårt pick och pack och hoppade in i vår lilla bil, the car formely known as Thony och begav oss ut på de australiensiska vägarna.

Jag hoppades att se lite kängurus längs vägen och det gjorde jag också, fast döda och påkörda, tre stycken. Det var inte så roligt.

Vårt första mål var Yamba, en ”stad” längre ner på kusten. Bilresan tog ca 5 timmar och Anton körde största delen av vägen. Eftersom att vi visste att vi skulle sitta i bilen i stort sett hela dagen hade vi inte smort in oss med solskyddsfaktor vilket resulterade i en bränd arm för Anton.

Väl framme satte vi upp vårt lilla tält. Det såg ganska roligt och pluttigt ut brevid alla superdupercamparproffstälten, men det dög ut oss.

Det som inte riktigt dög åt oss var luftmadrassen vi hade köpt inför trippen. Vi blev lite snåla i affären och tänkte att vi kunde dela på en singelmadrass.

Första kvällen köpte vi med oss en flaska vin och gick ut och åt på restaurang. Ja här har dom BYO så man får göra så. Ta med sig eget vin till restaurangen alltså.

Nästa morgon gick Anton och surfade och jag gick och köpte frukost till oss som vi skulle äta på stranden. När jag kom dit så stod jag och vinkade och visade att jag var där med frukosten, men han ”såg inte” mig så jag fick sitta och vänta ett bra tag innan han kom upp ut vattnet. En vanligt förekommande situation här.

Sen såg vi en skylt som vi tyckte var rolig.

Anton hade köpt med sig ett fiskespö som vi provade och det var ett ganska bra fiskespö för vi fick upp 14 fiskar med det på bara några timmar. Små fiskar dock. Brevid oss stod en man och fiskade och han fick upp betydligt större fiskar så jag fick hålla i en och ta kort.

Han var som ni ser lite bättre än oss med solskydd.

Sen tyckte vi att det räckte med Yamba så vi åkte vidare till Byron Bay. Jag älskar Byron Bay. Massa affärer, den godaste sushin jag ätit (tredje gången vi var där på två dagar sa dom ”är ni här igen”) och fina vyer. Dock hände det mindre roliga saker där också. Jag blev stucken av en Bluebottle, en slags manet och jag såg en HAJ i vattnet ca 30 meter från Anton som omedveten om hajen låg och surfade bland vågorna. Bortsett från det var det bara härligt! Vi firade även Australiaday där!

Och Anton surfade massor.

Och när man surfar är det extra viktigt att smörja in sig och eftersom näsan och läpparna så lätt blir brända har man zink på dom och då ser man ut såhär:

Där besökte vi även Australiens mest östra punkt.

Och jag betalade 2 dollar för att titta i en utkiksapparat för att se om jag kunde se några mer delfiner eller hajar. Men det gjorde jag inte eftersom den stängdes av efter 15 sekunder och ville att man skulle stoppa i mer pengar.

Sen åkte vi vidare från Bayron för att åka till ett berg som vi ville klättra upp på. På vägen stannade vi och handlade.

Campingen vid berget var lite annorlunda mot de andra campingarna vi dittills varit på. Det var verkligen mitt i naturen tyckte jag. Anton skrattade och sa att om jag verkligen tyckte det skulle han ta med mig på en ”riktig” mitt i naturen camping. Jag tackade nej till det. Jag bad Anton att gå och fråga receptionsten om det fanns några farliga ormar som man skulle akta sig för eftersom jag tyckte att det såg ut som en plats där farliga ormar trivs. Han kom tillbaka och berättade att det inte fanns några farliga ormar alls att oroa sig för, det fanns bara några pytonormar (!!!)

Vi hade planerat att klättra upp för berget som heter ”Mount Warning” (bara namnet berättar ju att man inte ska hålla på och klättra där) tidigt nästa morgon, men så träffade vi ett par som sa att dom tänkte klättra upp ännu tidigare och se soluppgången från berget och det tyckte vi lät spännande så vi bestämde med dom att vi skulle göra det tillsammans. När klockan sedan ringde kl 3 mitt på natten bangade de andra för att de tyckte att det såg för molnigt ut. Töntar tänkte vi och klädde på oss och körde iväg till berget. Jag har aldrig gjort något så läskigt i mitt liv. Till och med Anton var rädd fast han inte erkänner det. Tänk att klättra upp för ett berg mitt i becksvarta natten omringad av regnskog, ojämt underlag och en liten lampa som inte ens är en ficklampa att se sin väg med. När vi började klättringen var det två äldre män som också skulle klättra upp så vi tänkte att vi tar rygg på dem så vi slipper vara helt ensamma i skogen men dom gick rätt snabbt så för det mesta såg vi inte en själ. (När vi väl kom upp på berget var det en busslast med gapiga studenter där uppe, jag var både glad och inte för att vi sluppit dem under vandringen upp.) Inte nog med det, alla ljud och spindelnät man plötsligt får i ansiktet. Jag svär att jag till och med kände lukten av alla ormar som låg och lurade bakom stenarna. Som tur var såg vi inga ormar. Bara en spindel, en padda och en mask som var blå- och vitrandig.

Nästan 5 km upp, backe och brant hela vägen och i slutet när jag var så trött och jag tittade i kors fick man på riktigt klättra upp för stenar sista hundra meterna med en kedja att hålla i så man inte föll ner. När vi äntligen kom upp för att se soluppgången blev det aldrig någon vacker soluppgång. Helt plötsligt blev det ljust och det var så molnigt att det bara var vitt överallt. Men vi hade i allafall klarat det. Och på vägen ner fick vi lite utsikt. Det var verkligen något jättecoolt att ha gjort men som jag aldrig mer kommer göra om.

Jag vet, jag vet. Jag hade världens roligaste outfit på mig. Men jag fick pussla ihop de kläder jag hade med mig på resan som jag tyckte att det passade att klättra i berg med. Det blev ett par leopardmönstrade leggins, blå- och vitrandig kofta, zebramönstrad skarf och Antons mössa.

Sen tyckte vi att det räckte med naturliv så vi åkte vidare till Guldkusten. Där åt vi god sushi igen. Spana in den här specialaren. Mums!

Vi fiskade lite mer och blev sönderbitna av något slags knott som kliade i en vecka efteråt.

Och åt god campingfrukost i mitt nya linne som jag köpte i hippiegräsrökarstaden Nimbin som vi stannade till på under resan där några typ 80-åriga gulliga tanter frågade mig om jag ville köpa knarkkakor. Hihi. På en restaurang där kunde man till och med äta hampasallad till lunch, fast man blev inte hög av att äta den berättade mannen på informationsstället och såg lite besviken ut.

Vi besökte även surfaffären där Anton köpte sin livs första surfbräda.

Slutligen besökte vi Surfers paradise för lite shopping och minigolfspelning innan vi åkte hem igen. Trötta, glada och belåtna!

Tillägg: Anledning till att vi var trötta: Vi turades varje natt om att sova på vår singelmadrass och ett hårt liggunderlag = dålig sömn. Anledning till att vi var glada: För att vi hade haft en jätterolig roadtripp. Anledning till att vi var belåtna: För att det var så skönt att komma bort lite från huset och se sig omkring lite.

Det har ju som ni vet regnat ganska mycket här och då gäller det att hitta på saker att sysselsätta sig med ändå. Jag tycker att jag lyckades ganska bra med det.

Sen när det slutade regna och blev fint väder igen kom det tydligen massa bra vågor på ett ställe som heter Noosa. Så där hängde vi i några dagar.

Som ni ser är det väldigt populärt att surfa här.

Jag och Leah gjorde också ett tappert försök att lära oss surfa här om dagen. Eller tappert och tappert. Leah gick det bra för men själv fick jag mer eller mindre lite panik och kom inte mer än halvvägs ut till vågorna innan jag hoppade av och Anton fick boxera mig in till land igen. Och som ni ser på bilderna är vattnet i havet fortfarande smutsigt efter allt regn och översvämningar.

Dock så tycker jag inte att det är läskigt att bada längre och simma bland vågorna så det har vi gjort en del. Att simma och bada bland vågorna är mer min grej än att surfa på dom har jag tyvärr insett. (Förlåt Anna. Jag vet att du vill säga att jag är här och är värsta surfergirlen.) Och fråga mig inte vad jag gör för konstig min när jag håller andan, för det undrar jag också.

Men vi gör såklart tråkiga saker också ibland. Här om dagen till exempel, då var vi tvungna att städa upp massa grenar runt huset och köra till tippen. Leah och Anton gjorde det mesta, någon var ju tvungen att fotografera.

Men när vi gör jobbiga saker väger vi såklart upp med roligare saker. Tex dricker mojitos på terassen i den 30gradiga värmen.

Tänk att man är så nära en sådan stor naturkatastrof men ändå är så pass opåverkad av den. Brisbane ligger bara 10 mil ifrån oss och vad som händer och har hänt där är så himla hemskt och tråkigt. Tusentals människor som förlorat sina hem, folk som saknas och personer som har dött, känns så konstigt att allt detta händer så nära men inte märks av mycket alls. Såklart är det på nyheterna hela tiden och folk pratar om det, men inget vatten, inga översvämningar och nästan allt rullar på som vanligt. Hur hemskt allt detta än må vara är det skönt att veta att vi i alla fall är säkra. Vi har där vi bor och runtomkring inga översvämningar. Och liknande som hänt i Brisbane kan inte hända här, så ni behöver inte vara oroliga för oss.

Vi får hoppas att dem hittar alla saknade och att vattnet drar sig undan så fort som möjligt.

Med oss är det i alla fall bra, vi har haft soliga förmiddagar nu i två dagar vilket varit härligt efter allt regn. Hoppas att allt är bra med er där hemma!!

Regn, regn, regn. Herregud, det slutar aldrig.

Det har ju stått mycket om allt detta regn och översvämningar i till och med svenska tidningar. Själva översvämningarna har inte drabbat oss där vi bor utan vi har bara haft en jävla massa regn men nu börjar översvämningarna även att visa sig här. Som tur är bor ju vi högt uppe på en kulle så det är ju skönt att veta att man inte kommer vakna upp en morgon med vatten i sängen, men vägar har börjat spärras av runt om kring här på grund av vattenmassor och floden svämmar över.

Det är ju jättehemskt att folk till och med har dött där det är som värst men ni behöver absolut inte vara oroliga för oss eftersom att vi bor där vi bor och det absolut inte är någon fara att huset eller våran gata blir översvämmat.

Men som jag sagt förut är det så sjukt värdelöst att bo i Australien när det regnar för att: Man kan inte ens titta på tv eftersom vi har satellit och det blir hela tiden blir avbrutet, ALLT blir fuktigt, och då menar jag ALLT, till och med sängkläderna är fuktiga och en av Antons kepsar och en ryggsäck möglade, fy tusan. Handdukarna torkar som ni förstår aldrig så man har aldrig någon torr handduk att torka sig med efter duschen. Man kan typ inte tvätta eftersom kläderna inte torkar när man hänger dem ute i regnet. Att det regnar ute och är tråkigt är jobbigt, men fuktigheten är värst. Den gör mig galen.. Ha ha..

Men nu är det bara att hålla alla tummar att det slutar regna snart och att solen tittar fram och att inga mer människor blir skadade. Vi bor ju för sjutton på Sunshine Coast.

Sorry för dålig bloggning. Anledningen till detta är att jag jobbar som en liten galning. Ofta 9-5 i klädbutiken för att sedan åka hem och byta om för att jobba 18-21 på resturangen. Så som ni förstår är jag ganska trött när jag kommer hem. Men jag kommer bara att jobba såhär mycket några veckor till sen ska jag fortsätta att berätta för er vad vi har för oss här på andra sidan jordklotet. Men sen jag bloggade sist har väl ungefär det här hänt:

- Våfflan har kommit och är här – Vi har firat jul – Bilen har gått sönder - Vi har varit lite ledsna över att bilen har gått sönder – Jag har jobbat, jobbat och åter jobbat.

Sen kommer jag inte direkt på något mer och nu måste jag sova för att jobba hela dagen i morgon för att sedan gå hem och fira in det nya året! (Om jag kan hålla mig vaken dvs.)

Och just det.. Sen har jag skrattat så jag gråtit floder och kissat på mig åt världens roligaste och bästa lillasyster.

Igår var vi på IKEA. Det var så himla roligt. Allt såg exakt likadant ut (såklart) och namnen på allt hette samma som hemma, det var till och med svenska böcker i bokhyllorna. Vi handlade inte så jättemycket på själva IKEA, lite doftljus och ljusstakar och sånt, men när vi kom till avdelningen ”swedish foodmarket” slog vi till på stort. Jag höll på att kissa på mig av glädje när jag såg att dom hade JULMUST. (Jag har en på kylning i skrivande stund och väntar på lussebullar som Anton håller på och bakar! SWEET!) Vi köpte även pepparkakor, glögg, sill, daim, bilar och lite annat. 100 dollar betalade vi. Dyrt men otroligt värt. Kan ni tänka er något hemskare än att sitta utan julmust på julafton? Det kan inte jag. Och just det, nästan det viktigaste av allt (förutom julmusten) vi åt ju köttbullar!

Det tog drygt en timma att köra dit och på vägen hem stannade vi vid en jättestor outlet också. Jag hittade ett par shorts att jobba i resturangen med, men det var inte så smart gjort för när jag kom till jobbet på kvällen så sa dom snällt till mig att jag måste ha längre shorts. Typiskt.

På vägen hem somnade jag som en stock i bilen efter all förtjusning på IKEA, Anton blev uttråkad och ölsugen och svängde av vid en krog längs vägen. Det var ett jättecoolt gammalt hus med träinredning, så vi drack varsin öl, jag fick dricka lättöl för Anton tyckte att jag kunde köra resten av vägen och det tyckte jag med.

Förlåt för att jag inte bloggat på så länge. Jag har inte riktigt haft tid, jag har börjat jobba ganska mycket nu… Och gjort lite annat också.

Jag var lite nere igår och längtade hem, efter alla där hemma, efter vår lägenhet och efter julmys i snö. Här kan man liksom verkligen inte fatta att det snart är jul. Anton ville muntra upp mig lite och påminna mig om att det faktiskt är ganska härligt att vara här så vi åkte iväg och gick en lång promenad längs havet, det var så sjukt fint och härligt. Nu när jag har varit här ett tag blir man lite van och tänker inte riktigt på hur härligt det faktiskt är att gå runt i shorts och linne jämt, kunna gå och sola och bada när man vill och bara vara ute och njuta av värmen.

Så nu är jag glad igen och njuter av Australien (även fast jag fortfarande på riktigt längtar IHJÄL mig efter alla.)

Anton har fått en riktigt bondbränna från att ha surfat med t-shirt, hihi.

I lördags var vi och tittade på thaiboxning. Colin som vi bor med håller på med det och han har legat i hårdträning den senaste tiden inför matchen i lördags. Han har liksom gått upp och åkt iväg och tränat halv fyra på morgnarna och i lördags var det matchdag. Jag trodde att det skulle vara i någon slags arena som man sett på tv, men nä. Det var nere i ett parkeringshus, på riktigt. Det var seriöst anordnat och allt men det såg verkligen inte ut så. Det var sjukt häftigt, läskigt och coolt att titta på. Egentligen tycker jag inte riktigt om sånt när dom slåss och grejer, men det var häftigt att ha sett det på riktigt. Colin kickade den andra killens ass och vann! Det var jättekul eftersom han verkligen har tränat så hårt inför detta. I sista matchen när dom bästa tävlade blev det ena killen knocked out, det såg sjukt läskigt ut och då var jag glad att det var slut. Men som sagt, det var en upplevelse.

Jag har aldrig vunnit en trofé så Colin var snäll och lät mig hålla lite i den.